Avslut och en början? - Handledning i förskolan

En central del i projektet handlar om att bidra till professionellt och kollegialt lärande, som ett sätt att lägga grund för ett gott lärandeklimat och en pedagogisk utveckling som gynnar barn och ungas välmående och lärande. I förskolan läggs grunden för det livslånga lärandet. Därför har vi anlitat en extern handledare som kan bidra ned den kompetensen till förskolans pedagoger.
Hösten 2013 inleddes med en föreläsning av Margareta Öhman till alla pedagoger i förskolan. Föreläsningen handlade om barns relationsarbete, samspel mellan barn och pedagogens roll etcetera. Föreläsningen var mycket uppskattad. Under hösten 13 fick sedan grupper från de olika förskolorna träffa Margareta och ha handledning kring den pedagogiska praktiken. I utvärderingen efter tre gånger beskrev många att samtalen var givande, men att den praktiska verkligheten (tidspress, logistik etc) lätt tog över. För några pedagoger har det gett mer och för andra mindre. Förskolechef och projektgruppen tog del av utvärderingarna och vi genomförde vissa förändringar för att försöka att underlätta det praktiska. Sedan fick pedagogerna fortsätta med handledning ytterligare tre tillfällen. Istället för att avsluta handledningen på traditionellt sätt, t ex via utvärderingslappar, beslöt vi att göra ett gemensamt avslut där alla deltog. Det fanns också en önskan om att Margareta föreläste en stund eftersom det finns många nya pedagoger.

Så den 14 augusti anordnade projektet och förskolechefen en avslutande halvdag med Margareta Öhman och alla pedagoger på Sorunda förskolor. Det blev en återknytning till handledningen och de teman som kommit upp, t ex bemötande, delaktighet, lek & samspel, föräldrakontakter etcetera. Som avslut fick alla pedagoger prata ihop sig med sin avdelning om vad de vill fortsätta att jobba med. Många uttryckte en önskan om att se över lekmiljöer och hur de kan bli mer inbjudande och ge fler möjligheter. Det var så härligt att höra pedagogerna tala inspirerat om sitt arbete och vad de önskar att barnen och de själva ska få ta del av! Och som Margareta sa - förutsättningarna ser ut som det gör. Med detta menas inte att man ska acceptera allt. Bara att det finns väldigt mycket bra som kan bli synligare!
//Kristina

Hälsofrämjande förskola

Förra veckan deltog vi på förskolans APT. Vi har tillsammans med förskolechefen planerat insatser för 2014. På mötet påminde jag som projektledare om projektets uppdrag och på vilket sätt det hänger samman med förskolans uppdrag. Syftet med projektet är förbättrad måluppfyllelse genom att stärka det som fungerar och bidra till utveckling samt att skapa uthållighet i de processer som byggs upp. I förskolans läroplan står det att - Förskolan lägger grunden för det livslånga lärandet! 

Avdelningschefen för förskolan beskrev de utvecklingsområden som tagits fram för hela Nynäshamns förskolor, och som alla förskolor ska arbeta med fram till våren 2015. Det finns en god samstämmighet mellan viljeinriktningen från ledning, politiker och från projektets mål, vilket är bra för alla inblandade i utvecklingsarbetet!

Under 2014 kommer förskolorna i Sorunda att arbeta med olika utvecklingsarbeten i samarbete med projektet;
Kollegialt lärande - Fortsatt grupphandledning med Margareta Öhman för att stärka professionen och öka möjligheten till professionell reflektion. Syftar till att synliggöra, tydliggöra och vidareutveckla en hälsofrämjande lärmiljö.
Lärsatsning - syftar till att tydliggöra en gemensam kunskapsplattform och givande samtal kring lärande i förskolan. Projektet bidrar med böcker och material till all personal i förskolan, för ett arbete med läsning och samtal under våren 2014.

Demokrati i förskolan - Som en fortsättning på arbetet 2013 med nätverksgrupper om inflytande och några pedagogers deltagande på konferensen Alla barns rätt, kommer några pedagoger att hålla i arbetet med barnkonventionen, att pröva barnråd och olika material för det i förskolorna under våren 2014. Projektet bidrar med material och vikarieersättning för en arbetsdag för pedagogerna.
Förebyggande barnhälsa - Under hösten 2014 kommer projektet tillsammans med förskolechefen att fortsätta arbetet med att förtydliga vad förebyggande barnhälsa i förskolan är, samt se över och förtydliga arbetssätt och riktlinjer.

//Kristina

Vad gör ni på fritids egentligen?

Ni leker väl bara där? eller i dagens stora barngrupper kanske det mest är förvaring? Nej! Fritids utvecklar barns lärande! I tisdags hade fritidspersonal tillsammans med Susanne Weiner Ahlström en dag om fritids lärandeuppdrag. 

 Vi behöver tydliggöra både för oss själva som pedagoger, barn och föräldrar vad de olika aktiviteterna på fritids utvecklar. Susanne hade ett förslag på en cirkel där läroplanens fem förmågor finns med som tårtbitar i olika färger. När en aktivitet på fritids utförs kan personalen samtala med barnen om vad det är de lär sig och utvecklar just nu. 

Till exempel om ett barn hittar en groda i skogen så leder det till att pedagog och barn reflekterar runt detta. En kompis kommer och hjälper till att berätta vad hon vet om grodor. Tillsammans gör de sedan en teater om grodan. Genom att hänvisa till förmågecirkelns ”tårtbitar” kan pedagoger samtala om vad det var de gjorde i skogen idag. Den blå biten, att kommunicera, det var när vi samtalade och lyssnade på varandra. Vi tänkte och fantiserade sedan om grodan det var att reflektera, den gröna tårtbiten etc…

 Genom att dokumentera och sätta upp bilder i de olika tårtbitarna kan man sedan tydliggöra ännu mer och kanske sätta upp det så att föräldrarna också kan se vad barnen lärt sig på fritids.

Det var en mycket uppskattad dag där fritidspersonalen även fick tid att sitta tillsammans och reflektera utifrån sitt eget fritidshem.

//Anna

Synen på lärande märks i undervisningen

Hur går lärande till? Är det överföring av kunskap från en person till en annan? Räcker det i så fall? Är kunskap fakta och färdigheter eller hur jag använder fakta och färdigheter?  Om vi utgår från att kunskap helt enkelt är det vetande vi har så behöver vi som lärare ha en tanke om hur denna kunskap kan utvecklas hos eleverna. Den enskilde lärarens tanke om hur lärande går till kommer att påverka hur undervisningen läggs upp, vilken pedagogik och vilka metoder som används.

Hos Sorunda skolors pedagoger pågår just nu ett intensivt professionsutvecklande lärande om hur lärande går till. Elevernas lärande i skolan ska resultera i att läroplanens kunskapskrav uppnås. Dagens kunskapskrav skiljer sig avsevärt från de kunskaper som värdesattes i tidigare generationer.  Förmågor som att kunna analysera, generalisera, kommunicera, tänka kritiskt, sortera och hantera information ingår i läroplanens kunskapskrav. Hur undervisar man då så att dessa förmågor utvecklas?

Lärares syn på hur lärande går till kommer att påverka hur undervisningen sker. Om jag drar det till sin spets så kommer jag som lärare att ägna mycket tid till att berätta om kunskaper samt låta elever läsa fakta om jag tror att kunskap överförs från en som kan mer till en som kan mindre. Om jag tror att lärande sker genom att den som lär sig, själv reflekterar och kommunicerar sina reflektioner med andra kommer jag att lägga mycket tid till att undersöka vad eleverna kan och ställa reflekterande frågor som utmanar elevernas föreställningar.

Verkligheten är ofta en blandning av ovanstående när man tittar på hur undervisningen går till. Det viktiga är att lärare har tänkt om lärande och inte bara tänkt en gång förut när man utbildade sig utan tänker om och om igen, tillsammans med kollegor. Detta är något som även sker i handledningsgrupperna. Det som Svanelid kallar TTT nämligen: 

Tid Till Tänkande!

//Anna

Yes We Can!

Vi hade en dag tillsammans, Sorundas lärare, fritids arbetslagsledare och Göran Svanelid. Han med förmågorna, ni vet! Han som lusläste Lgr 11 när den kom och hittade några förmågor som återkom i alla ämnen. Förmågor som ska utvecklas hos eleverna och sedan bedömas, nämligen:

·         Analysförmåga
·         Kommunikativ förmåga
·         Begreppslig förmåga
·         Procedurförmåg/informationshanteringsförmåga
·         Metakognitiv förmåga

Som den pedagog Svanelid är har han gett dessa förmågor liknelser vid savannens Big Five, nämligen elefanten, lejonet, noshörningen, leoparden och buffeln.

Lånad bild:

”Utveckla samband” är läroplanens mest frekventa ord berättar Svanelid. För att kunna se samband behövs tid till att tänka, TTT. Just det här med att utveckla och ge tid till elevers tänkande återkommer under dagen. Svanelid citerar Howard Gardner:

                             ”Västvärldens största skolproblem är att eleverna ägnar mer tid till att

                               GÖRA olika saker än att TÄNKA”

Svanelid återkom många gånger under dagen till att förtydligandet av förmågorna gynnar alla barn och i synnerhet de som har svårare än andra att lära in nytt och se samband. Strukturer hjälper hjärnan att hänga upp fakta och se samband. Strukturer är även det som hans fem stödmallar till arbetet med förmågorna bygger på. Svanelid delar gladeligen med sig av dessa mallar och tanken är att han i november ska komma ut till de olika arbetslagen i Sorunda och följa upp hur arbetet med förmågorna i undervisningen har gått. Förhoppningsvis får han då många exempel på hur stödmallarna har fungerat i Sorunda skolor.

När det gäller arbetet med förmågorna avslutade Svanelid dagen med att ge oss Obamas credo:

Yes We Can!

Den som vill läsa Svanelids egna ord om The Big Five kan läsa det här

Eller besök facebooksidan The Big Five, där det diskuteras flitigt om hur förmågorna kan visualiseras och implementeras i undervisningen.

//Anna

Barns relationsarbete

I fredags hade projektet tillsammans med förskolechefen bjudit in Margareta Öhman, förskolepsykolog, för att inleda höstens arbete i förskolorna i Sorunda.

Genom att berätta om Stina, Kalle och Agnes och deras vardag i förskolan, kopplade hon sin egen erfarenhet och forskning om små barns relationsarbete.  

Hur fungerar det när barn söker sig fram i leken och samspelet och varför är leken så viktig? 

Hur kan man som pedagog stötta och stärka och när kan det vara bra att "vänta in" barnens egna lösningar?

Det blev både allvar och skratt under förmiddagen, som var en start på ett antal handledningstillfällen under hösten. Margareta bad alla pedagoger att fundera på en situation, en handling, ett barn etc som de vill "närgranska" tillsammans med sina kollegor och med Margareta som stöd, under hösten. Närgranska handlar om att först nyfiket utforska vad barnet gör och tänker och hur det samspelar med andra och sedan lägga på sitt eget analyserande och vad forskning visar. Det kan ge mycket spännande information som pedagogen kan använda för att stödja barnet i förskolan. Och det är lika viktigt att stödja den som inte "får vara med" liksom dem som utestänger andra. För de har alla enligt Margareta fastnat i ett negativt samspel som pedagoger faktiskt många gånger har stora möjligheter att bryta. Och att kunna etablera och bibehålla goda relationer har ju betydelse för livet och den framtida hälsan!
//Kristina

"Ni är så fett viktiga!"

Det var slutordet från Tiffany, en före detta elev från Sorunda, som avslutade skolornas arbetsdag 15 augusti. Hon sjöng i reggae-takt om sådant som empowerment, feminism, makt, och skojade friskt med gamla och nya lärare. Det var en skön avslutning på en heldag kring ledarskap, skolforskning, lärande gemenskap, formativ bedömning och TLC (teaching learning communties), som rektorerna och vi i projektgruppen anordnat tillsammans.

Det finns nu en planering för ett systematiskt arbete under hösten med fokus på "det som händer i klassrummet" dvs lärarens ledarskap, metoder som används etc. Lärarna är indelade i grupper och kommer att fokusera på sin undervisning i grupp genom egen och gemensam reflektion via metodik från Dylan William. Detta är en av de aktiviteter som vi i projektet bidrar till, som en del i den långsiktiga satsningen att vidareutveckla en hälsofrämjande lärmiljö utifrån forskning och beprövad erfarenhet. En annan satsning blir workshop och arbete med formativ bedömning med hjälp av Göran Svanelid i september.
//Kristina

När teori och praktik möts

Att arbeta med sig själv som verktyg innebär att man behöver lära känna sig själv. Ett visst mått av personlig mognad är en förutsättning för att kunna ha ett förhållningssätt gentemot eleverna som är genomtänkt. Har vi inte det så tenderar vi att handla utifrån våra egna känslor som väcks hos oss själva i olika situationer. Ett exempel är när en pedagog blir provocerad av en elevs beteende. Känner pedagogen sig själv och hinner tänka att "Nu händer något i mig, jag blir frustrerad", är chansen större att man under några sekunder kan distansera sig från känslorna och tänka rationellt. Hur får jag eleven att lyssna? Om jag går igång och höjer rösten just nu så kommer elevens negativa attityd att trappas upp och ingen av oss hittar en väg ut utan att "tappa huvudet". Om den vuxne istället håller sig lugn, kanske tar ett steg tillbaka och säger vad som gäller och sedan går sin väg, ges en väg ut för eleven som då i lugn och ro hinner tänka över sitt val. Lyssnar eleven i alla fall inte så kan man ta ett samtal om situationen senare, när eleven lugnat sig och framförallt man själv lugnat sig och fått tänka till. Detta förutsätter att man som vuxen är medveten om vad som händer inom sig själv. De flesta vuxna i skolan vet vad som är pedagogiskt och fruktbart i mötet med eleverna, problemet är när de egna känslorna och den egna frustrationen tar över handlandet. Lägg sedan till att det ofta är flera situationer som händer samtidigt och samverkar. Under loppet av några minuter kan en pedagog i skolan behöva fatta många små beslut som i sig ger konsekvenser som också måste lösas. Detta ställer enormt höga krav på frustrationstolerans och förmåga att lyfta sig själv upp i teorin - det vi vet är gynnsamt för barns utveckling och lärande - för att under bråkdelen av en sekund använda det som underlag för ett beslut. I handledningen har vi tillsammans, i lugn och ro, fått samtala om många sådana vardagliga situationer. Genom att analysera situationer som hänt och se dem ur olika synvinklar kan vi hitta nya sätt, få nya verktyg, i mötet med barnen - praktiken.

//Anna

Summering av höstens handledning...

Så har vi nu en ny termin, vårterminen 2013. Ljuset kommer tillbaka, pedagogerna kommer utvilade (förhoppningsvis) tillbaka efter ett välförtjänt lov. Alla blickar vi nu framåt med förväntan på vad denna vårtermin har i sina gömmor.
Men hur blev nu den första hösten med handledning? För många var det en ny upplevelse att delta i grupphandledning. Stämde förväntningarna med det som blev? Vad gav det deltagarna och vilka utvecklingsmöjligheter finns det? Personligen har jag sett det som ett privilegium att få dela pedagogernas glädje, förtvivlan, hopp, hopplöshet, kunskaper, frågor, engagemang och tankar runt arbetet med eleverna. Jag har mött ett stort engagemang i deras uppgift att lotsa eleverna mot kunskapsmålen och social kompetens. Vad tyckte då deltagarna själva om höstens handledning?
I den utvärdering som gjorts framkommer framför allt tiden. Tacksamhet till att få tid att tillsammans reflektera och analysera, möjlighet och chans till samsyn och förståelse. Att få tid att lyssna till varandra och att själv få reflektera över det man gör. Många har sett situationer ur nya perspektiv och fått nya verktyg att prova och utvärdera. När det gäller framtiden och behov så framkommer speciellt önskemål om kompetensutveckling inom vissa specifika teman. Vi i projektet Hälsofrämjande skolutveckling tar med oss den önskan och återkommer med vad vi skulle kunna bidra med framöver.
Sammanfattningsvis så skulle man kunna säga att det största hindret för att få till stånd handledningen var just tiden. Samtidigt som det mest uppskattade i utvärderingen var att ha fått till tiden till gemensam reflektion. Kan man se det som att den tid man lägger på handledningen sparar tid genom att man kan lägga ifrån sig tankar som annars skulle ha följt med hem? Jag hoppas det och ser fram emot en ny termin med nya och gamla handledningsgrupper :)