Vardagshjältar

Varje dag står de där, ler och säger välkommen. De kommer till jobbet med sig själva som verktyg. De påverkar mer än många andra framtidens samhälle. Att dagligen leda en grupp på uppemot trettio ungdomar eller barn är komplext och kräver kvalificerad kompetens. I klassrummet har de samhället i miniatyr med hela dess variation.

Många är experterna utanför, förståsigpåare från olika discipliner. Men endast den som själv provat leda, inspirera och motivera en grupp unga individer dag efter dag vet vad som fungerar och inte. Eleverna har inte själva valt att gå i skolan och de har olika intressen, styrkor och svårigheter. Dagligen förväntas de göra sådant som andra för det mesta har bestämt. Att möta denna brokiga unga skara kräver stor kompetens i relationsskapande, fingertoppskänsla och ledarförmåga. Detta förutom förmågan att lära barn lära och utvecklas i de olika ämnena.

Dessa hjältar har förmånen att möta, bemöta och påverka det dyrbaraste föräldrar har, nästan varje dag under flera år. De behöver möta varje individs unika behov och samtidigt se till gruppens som helhet. De ska ha goda relationer till föräldrar och barn samt inte minst ha koll på och arbeta för att eleverna sinsemellan ska ha goda relationer (2 föräldrar till varje barn, 30 elever plus elevernas inbördes relationer med varandra innebär 900 relationer att ha koll på och vårda).

Det finns så många hjältar i klassrum och korridorer där det råder lugn och harmoni, engagemang och lärande. Allt för ofta fokuserar samhället på de tillfällen när det går fel. Är det inte kaos i svensk skola? Jo, ibland! Precis som det är i en familj så finns tillfällen då det hettar till, man tycker olika, är trött eller stressad och det uppstår konflikter. Oftast, om grundtryggheten finns, återställs lugnet efter ett tag och man kommer åter överens. Det är genom dessa reparativa samtal relationer byggs och fördjupas. Varje dag innehåller både lärande, misstag, engagemang, uttråkning, glädje, sorg, ilska, kärlek, irritation och välmående. Det är så livet är och i skolan rustar hjältarna eleverna för livet, samtidigt som de själva är en del av livet.

Experterna då? De har ju forskat om barns psyke, hjärnfunktioner, sociala utveckling, biologiska utveckling etc. Ja och det är jättebra! Det ska lärare ta till sig men sen måste den kunskapen omsättas till den unika situationen i skolan och den är lärare experter på. Så låt inte någon förminska er profession, ni vardagshjältar! Ni vet hur elever lär sig och kan anpassa er undervisning efter det! Eller hur?

//Anna

Resultatdialog - forskning om lärande

Måndagen den 18 november deltog jag på Vetenskapsrådets Resultatdialog där ett antal forskningsprojekt inom utbildningsvetenskap presenterades. Deltagare på konferensen var forskare, utbildare, kommunrepresentanter samt myndighetspersoner från Skolverket och Skolinspektionen m fl. Jag åkte i första hand på denna konferens för att lyssna på Mara Westling Allodi (forskare inom specialpedagogik) på temat Lärandemiljö- Skolutveckling genom det sociala klimatet. I inbjudan står att - Det är möjligt att vända en situation av kris i en skola genom interna initiativ, diskussion av målsättningar i lärandemiljön och gemensamt utvecklingsarbete.  Nyfiket undrar man förstås - vad är det dom har gjort och hur?
Mara har under tre år arbetat med och följt två 6-9-skolor, som hade dåliga resultat och anmärkningar från skolinspektionen. Fokus har legat på interna processer; organisation och socialt klimat. Skolans lärandemiljö utvecklades med stöd av en modell om socialt klimat. Modellen har tagits fram bl a genom studier av vad elever säger om sin lärandemiljö, fokus på hållbara processer, vad man kan påverka i skolan och psykosociala och lärandeteorier. Hennes forskning visar på vikten av relationella och socioemotionella aspekter av lärande och utveckling. Stödjande relationer är något som gynnar alla elever, men är särskilt skyddande för elever i behov av särskilt stöd.
Hon visar också på hur dagens skolsystem med konkurrens, prestationsmätningar och kontroll hade en negativ påverkan på dessa skolors utveckling. Till exempel att skolinspektionens mätningar ofta fokuserar på problem och inte att synliggöra förbättringar och det som fungerar, medför att rektorers arbete inte blir uppmärksammat i den grad som det borde, enligt Mara.
I projektet följer vi med stort intresse Maras forskning som en bas för vårt arbete med inkludering och goda relationer i skolan!

...och sedan jag kan inte låta bli att nämna konferensens keynotespeaker Keith Barton från USA, som berättade om sin forskning om hur elever i USA och Irland ser på historieämnet och varför de har så olika perspektiv.

Den röda tråden handlar om att vi behöver veta mer om hur elever och lärare tänker för att kunna utveckla undervisningen och lärandet i skolan.


Keith menade till exempel att det spelar roll hur en lärare ser på sitt utövande.....

//Kristina