Högläsning för små barn

Sitter och planerar för höstens tematiska föräldramöten på förskolan! Vi har bjudit in Anne-Marie Körling, en erfaren lärare/handledare/författare/etc. som sprider budskapet om läsningens betydelse på ett inspirerande och övertygande sätt.  (http://korlingsord.se/). Alla förskolor kommer att få ett besök på sina föräldramöten i höst. Föräldrar från förskoleklasselever kommer att kunna delta på föreläsningsdelen.

Kring denna insats samverkar projektet med förskolechef, pedagoger på förskolan och biblioteket i Sorunda och centrala Nynäshamn. Vi hoppas kunna bjuda på bokbord och roliga samtal!

Varför gör vi det här i projektet? Jo, det har visat sig att högläsning i tidig ålder har stor betydelse för barn och ungas läsförståelse. Och vi vet att det har stor betydelse för skolgång och hälsa. Att kunna läsa är en förutsättning för att kunna vara delaktig i samhället.

Det blir en spännande höst!
//Kristina

Samverkan för barn och unga

Idag har vi träffat andra folkhälsoprojektmedarbetare i kommunen, som alla har ett uppdrag att arbeta för barn och ungdomar i Nynäshamn. Projekten har lite olika fokus, som t ex utsatta barn/ barn i riskzonen, tillgänglig fritid, demokrati & delaktighet, föreningsamordning...men har också gemensamma nämnare som t ex ANDT och föräldrastöd.

Folkhälsosamordnare Cathrine Forsberg (sorry, du blev lite suddig på bilden:-) höll i dagen tillsammans med Christel Bäckström, elevhälsochef. Dagen avslutades med att vi beskrev olika aktiviteter där vi kommer att samverka. Ett exempel är tematiska föräldramöten där vi kommer att samverka med socialtjänstens ungdomsteam kring Effekt (fd ÖPP). Effekt vänder sig till föräldrar och handlar om att skapa ett gemensamt förhållningssätt och hitta strategier för att kunna vara restriktiva.

Ett annat område rör information och kommunikation som ett led i att underlätta för föräldrar att få information och vetskap om vart man ska vända sig när man är orolig eller har frågor. Vi ser också att det finns behov av likvärdig information på t ex skolor om vem man kan vända sig till/ hänvisa till. Det är några exempel på hur vi ska samverka för att främja barn och ungdomars hälsa i Sorunda. Sammanlagt en bra och konstruktiv eftermiddag med andra ord!
//Kristina

Var går gränsen för lärares ansvar?

Har just nu 10 handledningsgrupper rullande. Så roligt att få ta del av de kollegiala samtal som förs. Många funderar över var gränsen går för lärares profession och andra professioner. Hur mycket ska en lärare anpassa och träna barnen i det de har behov av? Var kommer specialpedagog och speciallärare in med sin profession? Eller skolpsykolog, kurator och externa instanser som till exempel barnpsykiatrin?

Speciellt väcks dessa frågor när det handlar om barn som är i behov av särskilt stöd. När det gäller anpassning och träning av rena ämneskunskaper är de flesta överens om att det är lärares ansvar men hur mycket krävs det av en lärare att kunna hjälpa ett barn som har svårt att kontrollera sina känslor och sitt beteende? En elev som säger rakt ut vad han/hon tänker så att andra blir sårade eller som kastar saker omkring sig när han/hon blir arg. Ska en lärare kunna hantera det och kunna träna barnet i dessa förmågor som brister? Ibland kan lärarens bemötande vara avgörande för om eleven klarar av att kontrollera sig själv eller inte i en sådan situation. Hur mycket kunskap om sitt eget förhållningssätt kan man kräva att en lärare har?

Problemet är ofta att barnen alltid är i skolan (förhoppningsvis) men att samverkande professioner inte är där eller bara vissa tider. Barn som t.ex. har svårt att generalisera har ofta svårt att överföra en kunskap lärd i en klinisk miljö (ex. beteendeterapi inom barnpsykiatrin) till de vardagliga situationerna. Hur kan vi samverka så att barnet får hjälp och träning i vardagen (skolan)? Är det oundvikligt att ansvaret till syvende och sist hamnar hos läraren? Stöd och råd kan ges från andra professioner men i vardagen står läraren där med eleverna. Speciellt är frågan aktuell då den nya skollagen ytterligare betonar att alla barn, oavsett funktionshinder, bör ingå i den ordinare barngruppen.

Forskning visar att det är de tidiga gemensamma insatserna, där olika professioner samt föräldrar samverkar, som ger mest framgång. Det finns all anledning att diskutera detta och lyfta fram goda exempel. Kanske just du som läser detta har erfarenhet av fungerande samverkan i skolvardagen och hur det kan se ut. Dela gärna med dig med en kommentar nedan :)

http://www.european-agency.org/publications/ereports/early-childhood-intervention-progress-and-developments/ECI-report-SV.pdf