Genom att berätta om Stina, Kalle och Agnes och deras vardag i förskolan, kopplade hon sin egen erfarenhet och forskning om små barns relationsarbete.
Hur fungerar det när barn söker sig fram i leken och samspelet och varför är leken så viktig?
Hur kan man som pedagog stötta och stärka och när kan det vara bra att "vänta in" barnens egna lösningar?
Det blev både allvar och skratt under förmiddagen, som var en start på ett antal handledningstillfällen under hösten. Margareta bad alla pedagoger att fundera på en situation, en handling, ett barn etc som de vill "närgranska" tillsammans med sina kollegor och med Margareta som stöd, under hösten. Närgranska handlar om att först nyfiket utforska vad barnet gör och tänker och hur det samspelar med andra och sedan lägga på sitt eget analyserande och vad forskning visar. Det kan ge mycket spännande information som pedagogen kan använda för att stödja barnet i förskolan. Och det är lika viktigt att stödja den som inte "får vara med" liksom dem som utestänger andra. För de har alla enligt Margareta fastnat i ett negativt samspel som pedagoger faktiskt många gånger har stora möjligheter att bryta. Och att kunna etablera och bibehålla goda relationer har ju betydelse för livet och den framtida hälsan!
//Kristina
