Jämställdhet och allas lika värde!

 Peter Söderström från Män för jämställdhet.

Förebyggande elevhälsogruppen på 10 deltagare från Sorunda rektorsområde for i väg till Gnesta på jämställdhetskonferens och med sig hade de även skolchefen! Det är en lärarrepresentant från varje skola, ledningsgrupp med biträdande rektorer, delar av elevhälsogruppen som har arbetat i arbetsgruppen FB- elevhälsa. Tillsammans åkte vi på konferens utifrån ämnet Genus och allas lika värde som vi har arbetat med under läsåret.

Vi fick lyssna på jämställdhetsminister, kommunchefen från Gnesta, politiker från Gnesta om varför man ska arbeta med jämställdhet. Jag gillade att man tänkte förebyggande i kommunen genom att säga:

·      Vi vill ha ett samhälle som inte begränsar människor.

·      Välmående människor sparar pengar.

·      Vi vill att Gnesta ska vara en attraktiv arbetsplats.

De som var mest intressanta att lyssna på var ju de som hade jobbat med och i Frejaskolan med jämställdhet och normer, jämnställdhetsstrateg och lärare, rektor samt Peter Söderström från Män för jämställdhet.

De pratade inte om det där med skillnader på flickor och pojkar som jag är van att höra, pojkar pluggar inte, de har för låg måluppfyllelse – flickor pluggar för mycket, de mår dåligt. Hur ska vi höja pojkars betyg?

Även om detta är viktiga frågor så hade de en annan vinklig som tilltalade mig;

·      Att arbeta med och mot normer som leder till betygsskillnader mellan flickor och pojkar.

·      Att utöka sex och samlevnadsundervisningen med normkritiskt förhållningssätt.

·      Motverka traditionella studieval/yrkesval – att möjliggöra att välja fritt och inte utifrån vilket kön och klass man tillhör.

Jag uppfattade det som att mycket av arbetet som gjordes var inte bara elevarbetet utan även med kollegiet för att genomsyra värdegrunden i detta arbete. Fokus på vuxnas makt och ansvar och inte skuldbelägga barnen var viktigt.  Att arbeta med genus och normkritik, maktpositioner och struktur.

Ett komplext uppdrag, tjejer har olika erfarenheter i att förhålla sig till pojkar (normen) utifrån sin status som tjej. T ex. vem blir mulad? Och vad får jag för att jag blir mulad som tjej? Status och gillande? Och om jag inte är framåt och syns, vad har jag då förhållande till normen pojkar? Eller om jag är en av pojkarna?

Och samma är det bland pojkarna, vilken maktposition har jag i pojkgruppen och vad förväntas det att jag gör och är om jag är pojke? Svåra men ack så intressanta och viktiga frågor att arbeta med!

Om vi inte bryter normen om maktpositionen i skolan 
kommer vi inte att kunna bryta dem i samhället! 

Nästa steg för FB elevhälsogruppen är att smida planer för hur arbetet med detta ska genomsyra rektorsområdet. Så spännande att få vara en del av detta. 

Johnna Gilljam

Barns relationsarbete

I fredags hade projektet tillsammans med förskolechefen bjudit in Margareta Öhman, förskolepsykolog, för att inleda höstens arbete i förskolorna i Sorunda.

Genom att berätta om Stina, Kalle och Agnes och deras vardag i förskolan, kopplade hon sin egen erfarenhet och forskning om små barns relationsarbete.  

Hur fungerar det när barn söker sig fram i leken och samspelet och varför är leken så viktig? 

Hur kan man som pedagog stötta och stärka och när kan det vara bra att "vänta in" barnens egna lösningar?

Det blev både allvar och skratt under förmiddagen, som var en start på ett antal handledningstillfällen under hösten. Margareta bad alla pedagoger att fundera på en situation, en handling, ett barn etc som de vill "närgranska" tillsammans med sina kollegor och med Margareta som stöd, under hösten. Närgranska handlar om att först nyfiket utforska vad barnet gör och tänker och hur det samspelar med andra och sedan lägga på sitt eget analyserande och vad forskning visar. Det kan ge mycket spännande information som pedagogen kan använda för att stödja barnet i förskolan. Och det är lika viktigt att stödja den som inte "får vara med" liksom dem som utestänger andra. För de har alla enligt Margareta fastnat i ett negativt samspel som pedagoger faktiskt många gånger har stora möjligheter att bryta. Och att kunna etablera och bibehålla goda relationer har ju betydelse för livet och den framtida hälsan!
//Kristina

Dag om ADHD

Projektet hade igår bjudit in Agneta Hellström, chef för ADHD-center i Stockholm, till en heldag i Sorunda. På dagen hade Stora Vika förskolas personal förmånen att höra Agneta berätta om orsakerna till funktionshindret ADHD och samtala med henne om pedagogiska strategier och förhållningssätt som underlättar vardagen för barn som har ADHD. På kvällen var det en storföreläsning med samma tema där ett hundratal pedagoger från Sorunda med omnejd deltog. Några citat från föreläsningen som fastande hos mig:

"Grunden är att få en relation"

"Låt barnet visa vägen"

"Dra av 30% i ålder vad gäller självreglering; 6 år - förväntningar som om barnet var 4 år, 16 år - självreglering som om barnet var 11 år"

"ADHD är en funktionsstörning i hjärnan, det beror inte på dålig uppfostran, störda relationer, stress eller trauman"

"Föräldrar och lärare reagerar ofta likartat på barnets problematik. De problem lärare har med eleverna har föräldrarna ofta också, så sträva efter en tydlig ansvarsfördelning. Det som händer i skolan tar lärarna ansvar för och det som händer hemma tar föräldrarna ansvar för"

"Uppmuntra och förstärk positivt beteende hellre än att hamna i konstant gränssättning - välj dina strider"

//Anna

Positivt gensvar på att ”ritprata”

Under senaste veckan har jag vid två tillfällen fått återkoppling på effekten av att ”ritprata”. Det innebär att man på olika sätt ritar upp händelser för barnen med syfte att öka deras förståelse av händelsen.

I det ena fallet hade en pedagog genom att rita upp klassrumssituationen för en elev fått denne att förstå sin egen del i det större sammanhanget. Eleven kunde då själv hitta lösningar på hur han skulle kunna fungera bättre i klassrumssituationen. Eleven ifråga var inte var van att samtala genom att den vuxne ritade och dessutom i denna situation även i affekt. Det krävdes därför en hel del energi och uppfinningsrikedom från pedagogens sida att få eleven att komma till samtalet/ritpratet. När samtalet var över var dock situationen och problemet löst.

I det andra fallet var det en pedagog som tillsammans med några pojkar löste en konflikt genom att rita upp det som hänt. Genom att rita upp händelsen utifrån det som pojkarna berättade blev det tydligt vad som hänt och vad som hänt innan, det som ledde fram till konflikten. På så sätt kunde pojkarna själva tillsammans med sin mentor reda ut konflikten.

Kanske även du har något exempel att dela med dig av här? Gör gärna ett inlägg…J