Dag om ADHD

Projektet hade igår bjudit in Agneta Hellström, chef för ADHD-center i Stockholm, till en heldag i Sorunda. På dagen hade Stora Vika förskolas personal förmånen att höra Agneta berätta om orsakerna till funktionshindret ADHD och samtala med henne om pedagogiska strategier och förhållningssätt som underlättar vardagen för barn som har ADHD. På kvällen var det en storföreläsning med samma tema där ett hundratal pedagoger från Sorunda med omnejd deltog. Några citat från föreläsningen som fastande hos mig:

"Grunden är att få en relation"

"Låt barnet visa vägen"

"Dra av 30% i ålder vad gäller självreglering; 6 år - förväntningar som om barnet var 4 år, 16 år - självreglering som om barnet var 11 år"

"ADHD är en funktionsstörning i hjärnan, det beror inte på dålig uppfostran, störda relationer, stress eller trauman"

"Föräldrar och lärare reagerar ofta likartat på barnets problematik. De problem lärare har med eleverna har föräldrarna ofta också, så sträva efter en tydlig ansvarsfördelning. Det som händer i skolan tar lärarna ansvar för och det som händer hemma tar föräldrarna ansvar för"

"Uppmuntra och förstärk positivt beteende hellre än att hamna i konstant gränssättning - välj dina strider"

//Anna

Lärsatsningen och kollegialt lärande

Ja, nu drar Sorunda skolor alltså igång ett långsiktigt arbete med fokus på lärande och formativ bedömning. Arbetet utgår från det kollegiala lärandet genom regelbundna träffar i så kallade TLC grupper (Teachers learning community) vilket skulle kunna översättas som lärares lärandegemenskap.  Fokus ligger på elevernas lärande men även på lärares lärande. Då jag personligen, som handledare i grupphandledning, tror på kollegialt lärande som grunden för professionsutveckling ser jag med spänning fram emot att få höra hur lärandeprocessen fortlöper.

TLC grupper bygger på samma princip som grupphandledning, det vill säga deltagarna är de som är experter på sitt yrke och sitter inne med lösningar på sina egna och varandras problem samt utmanar varandra i att tänka och prova nytt.

Förutom arbetet i TLC grupperna kommer skol- och fritidspersonal att erbjudas kollegial grupphandledning som förra året. Min roll som handledare är att hålla i strukturen på mötena, ställa undersökande, förtydligande och utmanande frågor som för diskussionerna framåt. Genom att sätta ord på sin egen praktik, koppla den till aktuell forskning samt teorier och dela den med andras liknande erfarenheter sker en ständig utveckling. Det här läsåret kommer det även att från projektets sida erbjudas viss tillfällig och riktad handledning utifrån behov. Jag hoppas att vi tillsammans kan hjälpa varandra att få insikt, utmana varandra att omvärdera cementerade tankesätt, kanske till och med våga prova något vi aldrig trodde vi skulle våga och kasta oss ut i det okända…

                                                                       //Anna

"Ni är så fett viktiga!"

Det var slutordet från Tiffany, en före detta elev från Sorunda, som avslutade skolornas arbetsdag 15 augusti. Hon sjöng i reggae-takt om sådant som empowerment, feminism, makt, och skojade friskt med gamla och nya lärare. Det var en skön avslutning på en heldag kring ledarskap, skolforskning, lärande gemenskap, formativ bedömning och TLC (teaching learning communties), som rektorerna och vi i projektgruppen anordnat tillsammans.

Det finns nu en planering för ett systematiskt arbete under hösten med fokus på "det som händer i klassrummet" dvs lärarens ledarskap, metoder som används etc. Lärarna är indelade i grupper och kommer att fokusera på sin undervisning i grupp genom egen och gemensam reflektion via metodik från Dylan William. Detta är en av de aktiviteter som vi i projektet bidrar till, som en del i den långsiktiga satsningen att vidareutveckla en hälsofrämjande lärmiljö utifrån forskning och beprövad erfarenhet. En annan satsning blir workshop och arbete med formativ bedömning med hjälp av Göran Svanelid i september.
//Kristina

Många små steg blir en vandring

Nu är det snart midsommar och vi slutspurtar med planerna för hösten, innan alla går på välbehövlig semester. I svåra stunder kan vi alla se till det som inte blev av, det som bara blev en tumme eller blev tokigt, men när vi ser tillbaka på terminens arbete blir vi stolta över alla gemensamma krafter att skapa en ännu bättre förskola och skola. Och vilka mänskliga resurser det finns, var och en, men kanske mäktigast i kraftfull samverkan!

Många små ihärdiga steg blir en stadig vandring, där vi både sett till kortsiktiga bergbestigningar och kanske Mount Everest på slutet?!

Vad har vi då jobbat med under terminen, listan är ganska lång, så det blir några exempel. I förskolan har det skett arbete i nätverksgrupper tillsammans med Johnna som bit för bit tagit olika teman för diskussion. Barn- föräldra och pedagoginflytande. Vad är det? Hur jobbar vi? Vad kan vi utveckla? Arbetet har utmynnat i en prioritering av utvecklingsområden, som förskolan kan arbeta vidare med framöver.  Under hösten kommer Margaretha Öman, förskolelärare/psykolog/handledare att arbeta vidare med förskolans personal kring barns relationsarbete.

På skolans stigar har Anna haft pedagogisk handledning till all personal inom skolan under hela läsåret. Det har utmynnat i många viktiga diskussioner och efterfrågan på mer kunskap och handledning till hösten.

Till hösten kommer vi, tillsammans med skolan, att arbeta med en stor lärsatsning. Fokus ligger på elevens lärande och det professionella ledarskapet. Vi kommer att ta in föreläsare men också stötta arbetslagens och ledningens vardagsarbete med att utveckla metoder och förhållningssätt.

Det ska bli mycket spännande att få delta i allt detta!
Tack alla som vi samverkat med under terminen.

Glad sommar önskar  vi från projektet, Kristina, Anna och Johnna!

Uppskattad föreläsning

"Äntligen något som handlar om det som händer i klassrummet" säger en lärare på väg hem från föreläsningen och gör tummen upp. Vi har varit på en kommungemensam föreläsning i Gröndalsskolan med Dylan William som pratade om betydelsen av formativ bedömning. De kommentarer som vi fångade upp bland lyssnarna var positiva.

Dylan William lyfte fram lärarnas betydelse för elevernas lärande och utmanade samtidigt till förändring. Lärare vill och kan förändras, men små steg i taget sa William. Små steg för att de redan är experter! Experter som i många fall i åratal har arbetat in rutiner och förhållningssätt. William tog som exempel en lärare som blev frustrerad när hon skulle förändra sitt sätt att ställa frågor på lektionerna. En snabb uträkning visade att hon under sitt yrkesverksamma liv ställt ca. 500 000 frågor på det tidigare sättet. Inte undra på att det tar tid att förändra sitt sätt att ställa frågor. Samtidigt som föreläsningen utmanade lärarkåren till förändring så lyfte den fram lärarrollens betydelse och expertis.

Föreläsningen innehöll även en rad konkreta tips till hur lärare kan arbeta i klassrummet med bedömning. För den som vill ha fler exempel tipsades om "the classroom experiment" på Youtube.

Det vi vet är att vi inte vet hur världen kommer att se ut när eleverna slutar skolan. Så hur förbereder vi eleverna för en oförutsägbar värld? Vad är det för arbeten som kommer att efterfrågas då? William betonade vikten av att i skolan utveckla förmågor som gör att eleverna vet hur de ska agera när de ställs inför oförutsedda situationer.

Att göra fel och misslyckas är en förutsättning för lärande menade William. Även lärare behöver misslyckas för att utvecklas. En devis han sett en lärare ha på väggen i klassrummet var:

     "Are you stuck? Good, then it was worth coming in today"

//Anna och Kristina

Barn berättar om sin lärmiljö

Inför arbetet med att ta fram en enhetlig skolenkät om trygghet och trivsel i Sorunda RO, besökte Johnna och jag en av skolorna. Vi fick träffa sex underbara barn från förskoleklass till årskurs 2, som har fått uppdraget att vara kamratstödjare.
Vi bad dem visa oss runt och berätta vad de gör och hur det fungerar på deras skola. En underbar promenad, både inne och ute! Min upplevelse var att de hade bra koll på och kunde uttrycka vad som gäller och vilka problem som finns. Till exempel är ju skoltoaletter alltid ett problem. De luktar ofta illa.  Jag tycker vi fick med oss mycket bra och min reflektion är att vi borde fråga dem oftare om det som gäller dem - deras arbetsmiljö!

Johnna och jag kommer att besöka fler skolor och ta med elevernas synpunkter och tankar till arbetet med att ta fram frågor som alla elever ska få i höst. Det är arbetsgruppen för förebyggande elevhälsa med rektor i spetsen som tagit initiativ till att utveckla skolenkäten. Elevernas synpunkter är en pusselbit, styrdokument och tidigare enkäter en annan. Viktigt blir också att ta fram en fungerande rutin för att genomföra skolenkäten (dela ut, samla in, sammanställa, analysera, återkoppla). Syftet med att enkäten är att fånga vad som fungerar/inte fungerar i förhållande till t ex diskriminering och likabehandling, hälsa, lärmiljö etc, så att skolorna kan arbeta vidare både med att förebygga och att ta fram riktade mer akuta insatser.
//Kristina

När teori och praktik möts

Att arbeta med sig själv som verktyg innebär att man behöver lära känna sig själv. Ett visst mått av personlig mognad är en förutsättning för att kunna ha ett förhållningssätt gentemot eleverna som är genomtänkt. Har vi inte det så tenderar vi att handla utifrån våra egna känslor som väcks hos oss själva i olika situationer. Ett exempel är när en pedagog blir provocerad av en elevs beteende. Känner pedagogen sig själv och hinner tänka att "Nu händer något i mig, jag blir frustrerad", är chansen större att man under några sekunder kan distansera sig från känslorna och tänka rationellt. Hur får jag eleven att lyssna? Om jag går igång och höjer rösten just nu så kommer elevens negativa attityd att trappas upp och ingen av oss hittar en väg ut utan att "tappa huvudet". Om den vuxne istället håller sig lugn, kanske tar ett steg tillbaka och säger vad som gäller och sedan går sin väg, ges en väg ut för eleven som då i lugn och ro hinner tänka över sitt val. Lyssnar eleven i alla fall inte så kan man ta ett samtal om situationen senare, när eleven lugnat sig och framförallt man själv lugnat sig och fått tänka till. Detta förutsätter att man som vuxen är medveten om vad som händer inom sig själv. De flesta vuxna i skolan vet vad som är pedagogiskt och fruktbart i mötet med eleverna, problemet är när de egna känslorna och den egna frustrationen tar över handlandet. Lägg sedan till att det ofta är flera situationer som händer samtidigt och samverkar. Under loppet av några minuter kan en pedagog i skolan behöva fatta många små beslut som i sig ger konsekvenser som också måste lösas. Detta ställer enormt höga krav på frustrationstolerans och förmåga att lyfta sig själv upp i teorin - det vi vet är gynnsamt för barns utveckling och lärande - för att under bråkdelen av en sekund använda det som underlag för ett beslut. I handledningen har vi tillsammans, i lugn och ro, fått samtala om många sådana vardagliga situationer. Genom att analysera situationer som hänt och se dem ur olika synvinklar kan vi hitta nya sätt, få nya verktyg, i mötet med barnen - praktiken.

//Anna