När teori och praktik möts

Att arbeta med sig själv som verktyg innebär att man behöver lära känna sig själv. Ett visst mått av personlig mognad är en förutsättning för att kunna ha ett förhållningssätt gentemot eleverna som är genomtänkt. Har vi inte det så tenderar vi att handla utifrån våra egna känslor som väcks hos oss själva i olika situationer. Ett exempel är när en pedagog blir provocerad av en elevs beteende. Känner pedagogen sig själv och hinner tänka att "Nu händer något i mig, jag blir frustrerad", är chansen större att man under några sekunder kan distansera sig från känslorna och tänka rationellt. Hur får jag eleven att lyssna? Om jag går igång och höjer rösten just nu så kommer elevens negativa attityd att trappas upp och ingen av oss hittar en väg ut utan att "tappa huvudet". Om den vuxne istället håller sig lugn, kanske tar ett steg tillbaka och säger vad som gäller och sedan går sin väg, ges en väg ut för eleven som då i lugn och ro hinner tänka över sitt val. Lyssnar eleven i alla fall inte så kan man ta ett samtal om situationen senare, när eleven lugnat sig och framförallt man själv lugnat sig och fått tänka till. Detta förutsätter att man som vuxen är medveten om vad som händer inom sig själv. De flesta vuxna i skolan vet vad som är pedagogiskt och fruktbart i mötet med eleverna, problemet är när de egna känslorna och den egna frustrationen tar över handlandet. Lägg sedan till att det ofta är flera situationer som händer samtidigt och samverkar. Under loppet av några minuter kan en pedagog i skolan behöva fatta många små beslut som i sig ger konsekvenser som också måste lösas. Detta ställer enormt höga krav på frustrationstolerans och förmåga att lyfta sig själv upp i teorin - det vi vet är gynnsamt för barns utveckling och lärande - för att under bråkdelen av en sekund använda det som underlag för ett beslut. I handledningen har vi tillsammans, i lugn och ro, fått samtala om många sådana vardagliga situationer. Genom att analysera situationer som hänt och se dem ur olika synvinklar kan vi hitta nya sätt, få nya verktyg, i mötet med barnen - praktiken.

//Anna